Senaste inläggen

Av Karin Fischer Kristiansson - 8 november 2012 21:09

3 november

Långfrukost innan vi åkte till 2 olika utsiktsplatser. Angola är ett väldigt vackert land!!

   

Lunch hos släktingar. Självklart var det foundie (uttalas funch) någon slags svåräten majsgröt, den bjuds på till i princip alla måltider, men tack och lov även ris och pommes till kycklingen och bönorna. De ställde en hel del frågor om Sverige och vi pratade om hus och huslån – vi har det allt väldigt bra i Sverige.

Sedan bar det av tillbaka till Ondjiva. Jonny körde första sträckan på asfalt, sedan tog Vivi över och körde på den s.k vägen, han körde som värsta rallyföraren Loeb, eller…… Vivi hade slagit honom med hästlängder. Någon gång under resan säger Julia: ”Jag vet många som skulle behöva åka hit och se hur de lever här”  Vi stöp i säng kl 23.


4 november

En slappardag – det kunde vi behöva! Vi kikade lite till på omgivningarna runt Ondjiva, bl.a på ett vattenhål som användes till precis ALLT. Vi var och tittade på tomten som Anna och Vivi ska bygga hus på så småningom, jätte stor med ett JÄTTE träd. I plåtskjulet bor det en familj som får "låna" platsen samtidigt som de passar tomten lite. I bakgrunden ser man en familj som lever traditionellt i "hyddor", 100 meter här ifrån har de byggt ett toppmodernt lyxhotell - otroliga kontraster

 

Vi var bjudna på lunch hos Vivis mamma, ungefär samma mat som igår. Flickorna fick håret flätat på afrikanskt vis.

   

Ett av barnen, Nadja, följde med oss hem och Monia och hon spelade yatzy, kort och hoppade hage. Jonny och Vivi åkte för att beställa hem vatten. När man beställt vatten i en tank så måste man hitta någon som kan transportera hem det vatten man beställt. Den som de brukar använda sov lunch, men efter en stunds letande hittade de någon som kunde åta sig uppdraget.

Senare var det dags att ta in vatten innan det blev mörkt – vi hade ingen ström nu heller. Glada i hågen tog vi hinkar och baljor och gick bort till tanken, vi slängde i hinken, men den sjönk ju inte utan flöt retfullt på ytan – tack och lov var ju liten Nadja, 9 år, med och kunde visa hur man ska göra, det krävde lite teknik. Hon slängde i hinken som rymde 7-8 liter vatten och hissade upp den utan problem.

 


Liten anekdot från det omvända när David, Annas son, var i Sverige när han var liten så frågade han Anna vid något tillfälle: ”Mamma, var är alla hålen i gatan?”  En annan gång sa Anna att om du inte har säkerhetsbälte på dig så tar polisen dig, då svarade David ”Ingen fara mamma, jag har lite pengar i fickan”

ANNONS
Av Karin Fischer Kristiansson - 4 november 2012 20:20

Den 2 november

Vi gick upp kl 4.30 för att ge oss av till Lubango 40 mil norr om Ondjiva.  Här i Angola kör man på rätt sida vägen!!Frukosten intogs vid Kunenefloden - där finns det krokodiler, men vi såg tyvärr inga.... Vi körde på vägar som i Sverige inte skulle ens kallas traktorstig, vi hoppade och studsade bak i den gamla Toyota Landcruisern med säten längs med sidorna, det tog 8 timmar. Tur att det var en 4x4 för även den hade problem att ta sig fram emellanåt.... Väl framme checkade vi in på ett hotell med bungalows som såg ut som hyddor - mysigt. Vi åkte till en utsiktsplats innan vi fikade hos Vivis bror med familj. Vi fick träna på att kindpussas. De hade byggt ett nytt betonghus, man gick in genom en port från en gata som inte skulle kallas gata hemma, väl inne så var det fint med skinnsoffor, platt tv mm - svårt att beskriva men väldigt paradoxalt! Hem och fräscha till oss inför middagen. Den serverades med den SÄMSTA serivice EVER!!! Maten kom inte på samma tid, köttet blev kallt innan tillbehören kom, vinet kom när vi nästan ätit upp, så det stred vi för att få slippa etc... Det som skulle bli en trevlig kväll slutade med att vi bara pratade om den dåliga servicen....... Det kommer att bli något att skratta åt framöver men inte den kvällen.


Ja, just det vi tankade och dieseln kostade 2.80 kr litern


Det känns som om vi lever i en film, svårt att ta in allt

  • Här finns inget rinnande vatten hos Anna, vi hämtar i tanken på tomten och använder skopa för att duscha.
  • Det är viktigt att ha säkerhetsbälten när man sitter fram, men man kan ha 10 passagerare på flaket som sitter hur som helst
  • Vi har mött en MC med 2 passagerare och en get
  • Barn kan ha 2 timmar att gå till skolan och sedan 2 timmar hem igen
  • Även om man bor traditionellt, i "hydda", så är det för många viktigt att vara rena och klä sig fräscht
  • Samma vatten används till att dricka, bada djur och folk, tvätta bilar och MC, tvätta kläder och fiska i
  • Folk bor i plåtskjul, hyddor, tält utan ström eller rinnande vatten
  • Det är alltid en MASSA folk i rörelse
  • Var alltid beredd att muta polisen om det behövs
  • Strömmen kommer och går som den vill
  • Alla upplevs glada och trevliga
  • Man gillar läget, ingen gnäller över sin situation

Det är otroligt svårt att sätta ord på det vi upplever hela tiden - det känns verkligen som om vi lever i en film



ANNONS
Av Karin Fischer Kristiansson - 1 november 2012 21:34

den 1 november 2012Alla har sovit en god natts sömn. Under frukosten kom strömmen tillbaka!!Först åkte vi till Annas kontor, där vi fick vi information om två olika projekt som ADPP driver, ett landsbygdsprojekt och ett där de lär vuxna att räkna, läsa och skriva – mycket intressant. Sedan åkte vi till ett annat projekt, en skola som utbildar lärare. För tillfället hade de ca 180 lärarkandidater. Studenterna bodde inkvarterade i små rum med 5 i varje, de hade egen vattenförsörjning och flera datasalar för lärarkandidaterna att lära sig att använda datorer i undervisningen – detta är revolutionerande för att vara i Angola, så de ansvariga för skolan var så klart väldigt stolta över sin skola. Ett väldigt intressant projekt även detta.Efter lunch så åkte vi en bra bit ut i ingenstans för att hälsa på en av Annas arbetskamrater som bor traditionellt med sin familj i runda ”hyddor” med halmtak. På vägen ut körde vi lite vilse, fick hjälp av några skolbarn på väg hem, de fick lift en bit och när de skulle hoppa ur bilen, visste de inte hur man öppnar bildörren, det skulle kunna tyda på att de aldrig åkt inuti en bil tidigare. Väl framme vid husen som ligger bakom ett staket, där pappan har 4 hus/hyddor, mamman 1 och köket 1, så står det 6 stolar och väntar på oss, de har under tiden vi gick fram räknat hur många vi är och hämtat riktiga stolar, medan de själva satt på marken. Kollegan var inte hemma, inte heller hans fru, men äldsta dottern tog hand om oss och berättade lite. De minsta barnen vågade sig inte fram till oss, inte säkert att de har sett vita människor tidigare. Medan vi satt där på stolar i sanden sprang det runt hönor och kycklingar, en gris, en hund och en galen tupp som jagade hönorna. Julia slog huvudet på spiken när hon sa att vi bor på samma planet men i HELT olika världar. Ytterligare en overklig upplevelse!!! Eftersom föräldrarna inte kom hem, så åker vi tillbaka på måndag. Åldermannen sa att vi gärna får ta med oss karameller när vi kommer nästa gång och det gör vi ju förståss!!Nu blir det köttfärssås a´la Jonny

Av Karin Fischer Kristiansson - 1 november 2012 20:29

den 30 oktober 2012


Vilken dag!!!!!

Vi gick upp tidigt, kl 6 för ytterligare en tur i nationalparken under förmiddagen. Bilen startade och gick fint, ända fram till slutet, då började den tappa kraft igen vid 2000varv…


Vi körde runt FISCHERS Pan, precis som Etosha Pan är det en uttorkad sjö. Vi såg massor med djur, flockar med gnu och zebra, MASSOR med giraffer – de är jättehärliga djur!!! – vi såg giraffbebisar och 4 st giraffer sprang före oss på vägen en lång stund J struts, gems osv. Det som var nytt för oss var vårtsvin på nära håll – de ser verkligen ut som Pumba allihop J och Damara Dik-dik – en jätte liten antilop. Vi körde i ca 2 timmar runt den uttorkade sjön och på den tiden mötte vi endast EN bil. Utöver det körde vi nog i 2 timmar till och såg olika varianter på ovanstående.

Vi hade flyt med bilen!!!! När vi kommer tillbaka till hotellet, så väntar trevliga mekanikern från igår på oss och säger att ersättningsbilen har kommit!!! Denna gång fick vi en 9-sitsig buss – funkar fint. Han som levererade bilen var också den som ska hämta den vid gränsen till Angola imorgon – flyt!!! Vi fick hans mobilnummer, så vi ringer när vi är på G imorgon.


Lunch, poolhäng och sedan ut i parken igen


Vi börjar med att nästan krocka med en stor afrikansk elefanthane som står precis vid vägkanten, därefter ser vi flera elefanter på massa olika ställen. På vår väg till ett av vattenhålen ser vi dagens absoluta höjdpunkt, en gepard – såå fräckt, såå läckert och såå häftigt. Den gick precis förbi bilen, på ett avstånd av 3-4 meter – WOW!!! På sista sträckan tillbaka till hotellet så ser vi en hög med lejon, troligtvis 3 st, ev. fler, som ligger på varandra i skuggan under ett träd.

Denna dag har vi utan tvekan sett till antalet flest djur.


Nu har vi också pratat med Anna och hon kommer och hämtar oss vid gränsen till Angola imorgon vid ca kl 13.30, sedan är det ca 1 timme till vi är hemma hos henne – det ser vi fram emot!!!


Efter middagen så tänkte vi titta på alla djuren vid vattenhålet – men detta verkar vara en tålamodskrävande uppgift, vi gav upp ganska fort och då hade vi inte sett mer än några fåglar som flög över vattenhålet.


Nu sängen och förhoppningsvis lite sovmorgon, i alla fall fram till kl 8 J


// Karin



Den 31 oktober


En lugn morgon, god frukost och sedan avresa mot Angola. Vi kunde inte låta bli, utan stannade vid ett vattenhål på vägen ut ur parken också, en giraff och några unga kudus.


Så mycket bebyggelse och så mycket trafik har vi inte stött på innan. Väl framme vid gränsen är det ett mindre kaos/hysteri. Ett högt tempo, massor med människor, massor med varor som inhandlats i Namibia för att säljas i Angola bärs på huvudet av kvinnorna – vi uppskattade att några bar över 20 kg på huvudet!!! Gap och skrik och förhandlingar….  Som tur var jobbar Annas man som gränsvakt, så han hjälpte oss ur Namibia och stämplade in oss i Angola, snabbt, lätt och smidigt. Innan vi är helt inne i Angola så vill tullarna kolla våra resväskor, för att säkerställa att vi inte smugglade med oss något…..

En timmes skumpig resa på dammiga grusvägar så är vi framme vid Annas hus i Ondjiva. Vi inkvarterar oss och äter lunch. Lunchen bestod av typisk Angoliansk mat, Jonny uppskattade den jätte mycket, Julia och Monia , tyckte om bönorna men omtänksamma Anna hade också sett  till att det fanns kyckling och ris till oss andra kräsna…..

Därefter gav vi oss iväg till den lokala marknaden – en häftig upplevelse. Massor med folk, MASSOR med stånd med ALLT möjligt. Har man bil så går man inte ur den, utan kör runt och handlar sittandes i bilen J. Julia hittade en Justin Bieber-tröja, tyvärr var den för liten. Vi blev erbjudna att köpa levande hönor – de stoppade nästan in dem genom fönstret…. I en av korsningarna låg lokala Forex – vi växlade dock inga pengar.

Sedan åkte vi till mataffären och köpte MASSOR med vatten och lite annat. Första intrycket är att alla är så glada och trevliga. Åter mot hemmet, soffhäng och ett par glas rött. Barnen spelade yazy med 2 av Davids kamrater – samtliga fick träna på sin knaggliga skolengelska… Julia vann, bonus, yazy och inga strykningar!!!!


Fick tvättat lite underkläder för hand, de börjar ta slut…


Mitt under middagen så gick strömmen och kom inte tillbaka mer under kvällen/natten.


// Karin


Av Karin Fischer Kristiansson - 1 november 2012 20:03

den 28 oktober 2012Frukost kl 6 och kl 6.30 kom ett jeepliknade öppet fordon och hämtade oss, vi fick samsas med 6 trevliga tyskar, dvs vi var bara 10 st i bilen plus Daniel vår guide.Daniel sa tidigt att det inte var så mycket djur som det brukar runt vattenhålen och det förklarade han med att det hade regnat ganska mycket igår och i förrgår, så djuren behöver inte gå till vattenhålen för att dricka, utan hittar vatten på andra stället, när han sa det så kändes det lite trist en stund….MEN vilken dag och vilken massa djur vi har sett: giraff, blackfaced impala, springbock, zebra, gems, gnu, struts, lejon (både honor och en ensam hane), steenbock, kudu, black backed jacual, elefanter (12 st sammanlagt), hartebeast (antilop) , noshörning (3 st vid 3 olika tillfällen) och tillslut en pumba. Det var helt obegripligt hur guiden kunde hitta den ensamma lejonhanen och den första noshörningen – han var värd sin vikt i guldDet var ett bra upplägg med lång lunch i ca 2 timmar, först åt vi vid ett vattenhål med kudus för att sedan gå vidare till poolen och tillbringa resten av tiden där.Vi var hemma på campen 12 timmar senare, dusch, middag ( kyckling och gemsfilé) och nu sängen. En Grym dag!!!!!Imorgon beger vi oss ut på safari på egen hand, då ska vi till Nautomi i andra änden av nationalparken. Där har de ett vattenhål som är upplyst om kvällen….. det ska bli spännande!!!!// Karinden 29 oktober 2012När vi startade bilen och skulle checka ut, lyste en lampa på instrumentbrädan som sa: kontakta Hyundaidealer, den gick dessutom som en känguru….. Vi kollade alla säkringar, de verkade ok, försökte få tag i någon på Europcar som kunde hjälpa oss, det tog evigheter, så Jonny bestämde att vi kör ändå.. Då bestämde sig bilen för att fungera. Vi såg inga djur idag som vi inte såg igår. Blackheaded Impala och giraffer såg vi på väldigt nära håll idag, elefanter på långt håll och zebror 2 meter från bilen och förstås gems, struts, stenbock och gnu.Efter lunchstoppet så började bilen krångla igen… den är körbar, dör dock när den kommer upp till 2000 varv…Framme vid fortet Nautomi, uppbyggt igen, 1906, av löjtnant FISCHER, checkar vi in i jättefina rum! Karin ser en mungo. Ringer Europcar igen, som ber oss kontakta receptionen på hotellet och be deras mekaniker titta på bilen och ringa tillbaka. Vi fick bekanta oss med en trevlig mekaniker som konstaterade att bilen behöver service och ringde till Europcar och sa att vi behöver en ny. Så imorgon kommer en ny bil och vi ger oss ut i parken på förmiddagen (kör försiktigt) och hoppas på många fina djur och en ny bil när vi kommer tillbaka.Nu är det dusch och sedan bär det av till det upplysta vattenhålet för att invänta alla djuren som vi hoppas kommer för att dricka vatten.Det regnar ute en kort stund, sedan började det åska och blixtra över Etosha. Inga djur vågade sig ut till vattenhålet i det vädret, tyvärr// Karin

Av Karin Fischer Kristiansson - 1 november 2012 19:59

den 26 oktober 2012

Vi blev väckta kl 05.45, för vi hade anmält vårt intresse till en överraskning före frukost som skulle starta kl 06.15 Samling med en kopp te eller kaffe, vid 06.30 åker vi iväg med 2 jeepar, kör i ca 10 minuter och där uppe på en klippa i öknen i soluppgången står frukosten uppdukad på vita linnedukar – vilken upplevelse, vi blev tårögda hela bunten. Frukost med allt tänkbart, till och med pancakes med lönnsirap.

Sedan drog vi iväg på utflykt – vi skulle spåra ökenelefanter. Efter underbara vyer, flera gems, en stor flock med springbock och struts, ser vi dem – en hjord på 11 st samt en liten bebis. WOW!!!!! Nu blev vi tårögda igen – grymt, fantastiskt, underbart – det finns inte ord… Vi var riktigt nära, som närmast kanske 20 meter!!!!! Att så stora djur kan röra sig så tyst, de hörs inte alls, på sin höjd så prasslar det lite i det torra gräset!! Så rofyllt att sitta still och titta på dessa stora djur när de betar och sakta förflyttar sig.

Sedan ville inte bilen starta…. Men några stora starka puttade igång den efter en stund…

På väg tillbaka stannade vi på en höjd med ännu en underbar utsikt, för fikapaus. Det går inte att se sig mätt på dessa vyer i detta vackra land!!!! Sedan bar det av tillbaka till campen, efter några babianer, en uggla, några kalkonliknande fåglar, en flock gems och några steenbockar senare är vi tillbaka i vår bungalow och klockan är 11.30


Efter denna start på dagen och den förmiddagen så var vi helt slut… så det hände inte så mycket mer än så resten av dagen, poolhäng, afternoontea, mer poolhäng, dusch utomhus – fortfarande en helt absurd känsla, läxläsning, rom och cola före maten, fantastisk middag. Sedan övervägde vi om vi skulle rulla ut sängarna på altanen och sova under den stjärnklara himlen, men vi fegade ur…


// Karin



den 27 oktober 2012

Vi vaknade lite kalla om näsan, så där som man gör när man sovit i tält, drog bort skjutdörrarna och låg kvar en stund och tittade ut över öknen.

Frukost, utcheckning och avresa mot Etosha Safari Camp.

På vägen stannade vi vid Petrified Forest. Förstenade träd, som är över 250 miljoner år gamla. De hittades för 40 år sedan av the bushmen. Det var riktigt intressant, men det var jag nog den enda som tyckte…   Julia pratade om turistfälla……

Vi körde 4 mil till på grusväg – sedan blev det asfalt och om vi läser kartan rätt, så är det asfalt resten av resan. Ni som känner Jonny vet ju hur han är i trafiken….. han har klarat detta fantastiskt bra med usla grusvägar, köra långsamt och FAKTISKT njutit av resan, så att den har blivit ett mål i sig. Något att tänka på en tisdagmorgon på väg till jobbet….


Vi tankade i Khoixas, 10 namibiadollar per liter, ca 8 kr……


Vi passerade några varningsskyltar för antilop, elefant och vårtsvin (Pumba) – tyvärr såg vi inget av det…. Dock såg vi en massa kor, getter och åsnor som betade mellan vägen och viltstaketet, dvs nästan PÅ den 120-väg som vi körde.

Helt plötsligt dyker det upp människor som går vid vägen och det finns inga hus, ingen självklar stans de kan komma ifrån och inget självklart mål de är bara ute och går, verkar det som…. Fast det är de nog inte, förståss….


Nu är vi framme vid Etosha Safari Camp, ett annorlunda ställe, inspirerat av tidiga svarta svartbarer, från den tiden då de svarta inte var välkomna på vita barer. Stället är inrett med återvunnet material – riktigt annorlunda.


Vi har också bokat in oss på en guidad safaritur hela dagen imorgon. Vi är lite skeptiska för det var så billigt…. 800 namibiadollar (ca 640 kr) per person och halva priset för barnen, då ingår inträde, massa dricka och lunch - hoppas att det är en bra tur!! Frukost kl 06.00 imorgon och avresa kl 06.30 Puh, sa Monia.


Vi har inte sett en enda termometer sedan vi kom hit, har ingen aning om hur varmt det är ute. Det verkar vara fullständigt oviktig information.


Barnen är fantastiska, de åker tålmodigt i bilen, de håller sams, umgås med varandra och verkar uppskatta varandras sällskap. Något att komma ihåg en vanlig onsdagskväll hemma på Björkvägen i Lödöse.


Middagen bestod av kudu troganoff och fläskotlett – gott!


Av Karin Fischer Kristiansson - 1 november 2012 19:53

Tyvärr finns det inte tid eller kapacitet till att lägga ut några bilder, de tar vi när vi kommer hem igen, men för er som vill läsa om vår resa så kommer här några inläggDen 25 oktober 2012Idag startade vi tidigt, satt vid frukosten kl 07.00 och målet idag var Damaraland längre norrut. Resan började med att vi körde i öknen i ca 10 mil, sand så långt ögat nådde, på vissa ställen var det svårt att veta om det var väg eller inte – häftigt!Vi körde in på en mindre väg och där kom en varningsskylt för att elefanter kunde passera, men vi kom inte närmare dem än att vi såg elefantbajs.Vi kör genom ett fantastiskt Namibia, man vet aldrig vilket landskap, eller vilken vacker vy som väntar bakom nästa krök. Vägarna är spikraka, så raka, så när vägen svänger lite, så sitter det en varningsskylt innan.Innan vi var framme passerade vi Namibias högsta berg Brandberge, högsta toppen är 2573 m ö h.Första målet för dagen var hällristningarna vid Twyfelfontain, som betyder tvivelaktig källa – ibland vatten, ibland inte. Hällristningarna är ett världskulturarv enligt UNESCO, de är mellan 2000 och 6000 år gamla, det var ett intressant ställe med duktig guide och massor med hällristningar.Vi skulle åkt till Petrified Forest men vi sparar den till den 27 oktober och tar den på väg till Etosha istället.Så etapp två slutade vid Doro Nawas Camp. Vi möts på trappan av en kvinna med iskalla handdukar och en annan med iskall kaktusjuice som säger välkomna hem. Det är ett otroligt ställe!!!! Det går inte riktigt att beskriva den gästfrihet de bjuder på här – grymt!! Vi inkvarterar oss, dricker afternoontea och hänger vid poolen en stund. Sedan går vi ner till vår bungalow och duschar utomhus med öknen som närmsta granne. En HELT absurd känsla att gå runt naken på altanen, duscha och schamponera håret. Sedan sitter vi på verandan på huvudbyggnaden med varsin drink och ser solen gå ner över öknen, i väntan på middagen sitter vi i varsin fatboy runt elden. Middagen är ett avsnitt för sig – den var grym!! Gemsfilé, smakade som oxfilé, alternativet var kyckling gordonblue med rödvinssås – såå gott, Julia sa att det var det bästa hon ätit någon gång. Tillbaka till bungalowen, då hade de varit inne och bäddat upp, rullat ner för myggnäten, tänt vid dörren och på altanen – bara en sådan sak. Sedan var det lite läskigt att somna, vi har inga riktiga väggar på huset, det är typ tyg, som i ett tält, men när vi väl somnade så sov vi gott.// Karin

Av Karin Fischer Kristiansson - 24 oktober 2012 18:26

Idag har vi tillbringat dagen i hamnstaden Swakopmund. En lustig stad, allt är tyskt, skyltar, mat, sortimentet i mataffären, byggnader (tom korsvirkehus), hotellet och människorna.
Tyvärr är det bara vår, lågsäsong, så det är för kallt att bada.... :-(
Vi har strosat runt i staden och även här är människorna otroligt trevliga! På marknaden förberedde vi oss för att bli utsatta för gåpåiga försäljare - men icke! Även de mest utsatta på parkbänkarna var jätte trevliga, småpratade och presenterade sig innan de ville sälja sina små prylar, tog ett nej och sa hej då.

Så här kan öppettiderna på restaurangerna se ut, det kanske vore något för Göteborg ;-)

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se