Duktiga träningskamrater är oumbärliga - utan dem ingen högkvalitativ träning och inga bra tävlingar/tävlingsresultat.

Jag har en enorm tur!! En av Sveriges mest framgångsrika hundtränare har sagt så här om en av mina träningskamrater, citat: "Hon är en av Sveriges bästa hundtränare". Gissa om jag är lyckligt lottad!!!!

Stort, stort TACK alla ni som orkar med och står ut med att träna med mig och min prinsessa, utan er hade jag aldrig varit där jag är, TACK!! - ingen nämnd ingen glömd!!     

Det bästa är att ni är bra på så många olika saker, någons specialitet är störningsträning, någon annan ser minsta detalj, en tredje lägger fokus på det som är viktigt på tävling, en fjärde har sinne för kreativa lösningar - kan hålla på en stund...........

Idag har vi varit åskådare på en vallningskurs för bästa uppfödaren Karin Söderberg, kennel Vallhunden. Hon är bara bäst, otroligt pedagogisk, engagerad och har dessutom ett träningstänk som är förenligt med hur jag tränar lydnad.

En av anledningarna till att vi inte var med praktiskt, är att vi inte har några får att träna på och då är det ingen idé. Qlura taggar igång alldeles vansinnigt när hon ser får!! Idag när hon kom in i ridhuset  (ja, vilken lyx att få titta på bra träning i ridhus när det ösregnar och stormar utanför) för att hjälpa till att putta tillbaka använda får till stallet, då hon fick syn på fåren, så började hon vibrera. Så ska det vara någon vits med att valla, så behöver hon träna flera gånger i veckan -  så TILL VÅREN!! Då hoppas jag verkligen att min plan går i lås med att ha egna får!!!

Fram till dess så ska vi vara åskådare på några fler kurser och om vi får plats i gruppen till våren, så kanske vi kan vara med praktiskt också.

Qlura ca 7 månader testar för första gången

Igår hade jag en jätte trevlig grupp i privatträning. De är så duktiga och tränar på ordentligt mellan träffarna!!! Vilken tur jag har som har så ambitiösa kursare, som lär mig så mycket nytt!!!   

På lydnadsfronten så laddar vi för rankingtävlingen i Ludvika nästa lördag! Qlura har hittat en ny växel - överväxeln, vet inte var hon hittade den   Den är en jätte fördel i nästan alla moment, utom friaföljet och Z:at, där ställer det till det lite.....   

Efter Ludvika följer en lugnare träningsperiod, då ska vi ta tag i det som vi har blundat för en längre stund, vi ska också lägga krut på fysträning. Nästa mål därefter är rankingtävlingen i Malmö i mitten av mars!

Vi är dessutom klara för SM i Borlänge, juni 2012 på ett snitt strax över 300p  

Verkar som om vittringen börjar funka!!    Fart ut till pinnarna, nosar, utan att använda tänder, fart hem - dock har ett gammalt omtag kommit tillbaka  

Igår kväll satt den som en smäck!! Idag funkade den i länk!! Håll tummarna!!! 

Tänk vad viktigt det är att länka - hur ska man annars få svar på vilka detaljer och moment man behöver träna mer på  

Efter några dagars detaljtränande och heta, fräcka belöningar så delade jag  elitprogrammet i två länkar och fick svar på vad vi behöver slipa på. Nu var några moment utsatta för väldigt mycket störning, men även det gör ju att brister blir tydliga och visar vad som behöver tas tag i. 

Idag gjorde vi en kort länk innan vi gick in på de moment vi behöver slipa på. Senare på kvällen blev det ytterligare lite detalj och helhet  

Mörka kvällar, då är det toppen att träna vittringsapportering och apporteringsdirigering   .  

Vilken helg! Det har varit fantastiskt att få vara med och sitta på bänken  i det svenska landslaget under Nordiska mästerskapen,!! Härligt att bli så varmt välkomnad i laget och få umgås med dessa trevliga människor! Ett särskilt tack till Helena som stod ut med att dela rum och bil med mig och Qlura så länge!

Det var en obeskrivlig känsla att få dra på sig landlagsuniformen - först då förstod jag att vi faktiskt är med - jag och den lilla prinsessan!!!!   

Tyvärr saknades det 0,75 poäng upp till Danska laget, som tog bronset...... åt finskorna kunde ingen göra något - de var helt outstanding i detta mästerskap! Stort grattis till guldet, Finland!!   

Hela tävlingen livestreamades, jag som ändå satt på bänken försökte hålla tittarna uppdaterade på vad som hände i hallen. Länken till filmerna finns på SBK´s hemsida, landslaget och nyheter

Vi har tagit med oss mycket som vi ska slipa på!!! En sak som vi absolut ska försöka få till framöver är att träna på hal matta - den var tydligen extremt hal här, men det är vanligt att mattorna är hala under mästerskap och det skapar en viss frustration hos en del hundar - kan man minska det så är risken för oönskade beteenden större.

Qlura hittade sin soulmate i Dianas Zack - har faktiskt aldrig sett henne leka så med någon annan hund - kärlek vid första ögonkastet   

Vi har gjort vår första vända i landslaget och det har gett oss blodad tand - nu jäklar ska vi ställa in siktet ordentligt!!!! Nästa mål är rankingtävlingen i Ludvika den 3 dec   

Qlura är i ett superhärligt träningsmood, hon är på hela tiden, vilket är jätte kul. Men med intensitet blir bristerna lite tydligare, t.ex så kommer det lite ljud och gamla problem i fria följet dyker upp.

Men samtidigt så känner jag igen just det här resonemanget precis innan tävling...... och då dyker det upp en massa funderingar i mitt huvud....

• Blundar jag för bristerna annars?
• Lägger jag omedvetet press på prinsessan?
• Lägger jag henne för högt i intensitet inför tävling?
• Behöver jag göra ett längre tävlingsuppehåll, för att inte bara snygga till ytan, utan gå tillbaka till grunder i vissa moment? Så att helheten kan bli bättre.
• Behöver jag fundera mer på ett tydligare träningsupplägg inför tävling och ett annat mellan tävlingar?
• Behöver jag bli mer strukturerad?

Hmmmm.....   

Kunde inte låta bli, hittade ett kort på lilla fina, timida och söta Mia   

Foto, Julia

En kort sväng ff och Z innan cykeltur och Årsfest med friidrottsföreningen - så ser eftermiddagen/kvällen ut här 

Har anmält till Ludvika, vi kommer inte att åka till Stockholm, tyvärr, äldsta dottern fyller år den helgen!

Det kan i vissa sammanhang vara väldigt laddat att prata om korrigeringar / bestraffningar / konsekvenser / försvagning - kärt barn har många namn.... men enligt teorin så är det allt som får ett beteende att minska eller upphöra, sedan har vi tankat orden fulla med värderingar, vilket man kan tycka vad man vill om.

Jag använder mig av utebliven belöning och "hoppsan" ("Nej", verkar ju inte funka på min hund - se gårdagen...  ) i vår träning - det verkar som om det påverkar Qluras självförtroende och hennes relation till mig ganska lite- MEN det är bestraffande konsekvenser - därför använder jag dem så sparsamt jag bara kan och mitt mål är att bygga på så många lyckanden som möjligt och lägga upp vår träning utefter det. Tycker Marie, se kommentar från gårdagen, uttryckte det väl: Jag vill ha en hund som vågar ta för sej och pröva sej fram, inte en som hela tiden försöker undvika obehag. Slut citat  Det här med lydnadsträning gör jag för att jag tycker att det är kul och jag vill att Qlura, som faktiskt inte har något val, också ska tycka att det är kul. Funderar ibland på om det var omvänt, skulle jag vilja hänga på Qlura då - ja, jag hoppas och tror det   

En bestraffning är som en brandkårsutryckning, just den branden släcktes, men sedan då..... dessutom är det så att bestraffningar faktiskt oftast bara funkar när bestraffaren är närvarande (och kanske kan bestraffa - vilket kan vara svårt i te.x tävlingssituationer), i andra sammanhang kommer hunden att försöka prova samma beteende igen..... (te.x tävlingssituationer....). En annan aspekt är, hur vet jag att jag bestraffar rätt felbeteende.... ex: är jag säker på att hunden förstår att det är just den tassförflyttningen i liggandet inför inkallningen som jag vill komma åt- när jag måste gå tillbaka 20m för att kunna korrigera. Jag vågar inte chansa, risken är att jag korrigerar något annat - vem vet vad..!

Ibland funderar jag på om det vore späckhuggare som skulle dresseras - hade man då korrigerat, kanske med risk för att bli späckhuggarens lunch den dagen...... Såg en fantastisk show med späckhuggare en gång, det var så rörande - fulgrina genom hela showen........    

Det här är mina tankar - samtidigt så tar mycket tacksamt emot andra funderingar och diskussioner - det är ju så utvecklande   

Idag har prinsessan fått åka med mig till Göteborg, ni som har Facebook har kanske redan hängt med.... vi passade på att träna alldeles bredvid E20 mellan Göteborg och Partille, vi körde ff på gångbanan, fjärr och plats på en gräsplätt några meter från vägen - ett väldigt väsen

Nästa stopp var Ale BK, helt öde, bara jag och Qlura. Detaljer och en och annan länk stod på schemat

Sista stoppet var när vi hämtade barnen på ridskolan, då lånade vi det lilla ridhuset för 4 minuter fritt följ.

När vi var i Ale, kampade vi våldsamt med en leksak och Qlura bestämde sig för att ta ett omtag - rätt över min hand (blå och svullen i skrivande stund) kunde inte hejda mig utan fick fram flera "nej" - ett av de första under 3 år på lydnadsplanen- ingen reaktion   utan prinsessan var jätte nöjd över att få leka själv med leksaken.  

Jag har funderat en del den senaste tiden, vad kommer det  sig att några håller i belöningsträning fullt ut, andra håller i en stund - för att sedan börja använda korrigeringar mer frekvent och det finns förståss de som inte alls tror på belöningsträning. Men mittengruppen intresserar mig mest.....

Min hypotes är att korrigeringar är suveräna quickfix - de funkar för stunden, vilket förstärker hundföraren i att den gör rätt - medaljens baksida, enligt mig, är att hunden tappar självförtroende, det händer något med relationen mellan mig och hunden och sist men inte minst undra vad hunden egentligen lärde sig av korrigeringen att ta med till fortsatt träning och tävling???......   

Belöningsträning/shaping - vad man nu väljer att kalla det - kan ju ta lite längre tid och kanske utmanar förarens tålamod och vad vet jag, då kanske det är lätt att börja ta till korrigeringar. Tex. arrangera situationer så att föraren får möjlighet att korrigera, istället för att arrangera situationer där föraren får möjlighet att belöna.....

Sedan är "belöningsträningen" absolut inte fri från korrigeringar i teoretisk mening, utenbliven belöning är ju en korrigering och att "fela" (hoppsan, oj oj, tokigt, mm) är ju också korrigeringar och det tycker jag är viktigt att man är medveten om, för oaktsamt användande kan också ge ovanstående konsekvenser, såklart.

Undra om det kanske är en fråga om vilket fokus jag har när jag tränar som gör skillnad ....... Vad tänker ni??

Fortsättning följer, har nog surrat lite, men det börjar bli sent