Tyvärr finns det inte tid eller kapacitet till att lägga ut några bilder, de tar vi när vi kommer hem igen, men för er som vill läsa om vår resa så kommer här några inläggDen 25 oktober 2012Idag startade vi tidigt, satt vid frukosten kl 07.00 och målet idag var Damaraland längre norrut. Resan började med att vi körde i öknen i ca 10 mil, sand så långt ögat nådde, på vissa ställen var det svårt att veta om det var väg eller inte – häftigt!Vi körde in på en mindre väg och där kom en varningsskylt för att elefanter kunde passera, men vi kom inte närmare dem än att vi såg elefantbajs.Vi kör genom ett fantastiskt Namibia, man vet aldrig vilket landskap, eller vilken vacker vy som väntar bakom nästa krök. Vägarna är spikraka, så raka, så när vägen svänger lite, så sitter det en varningsskylt innan.Innan vi var framme passerade vi Namibias högsta berg Brandberge, högsta toppen är 2573 m ö h.Första målet för dagen var hällristningarna vid Twyfelfontain, som betyder tvivelaktig källa – ibland vatten, ibland inte. Hällristningarna är ett världskulturarv enligt UNESCO, de är mellan 2000 och 6000 år gamla, det var ett intressant ställe med duktig guide och massor med hällristningar.Vi skulle åkt till Petrified Forest men vi sparar den till den 27 oktober och tar den på väg till Etosha istället.Så etapp två slutade vid Doro Nawas Camp. Vi möts på trappan av en kvinna med iskalla handdukar och en annan med iskall kaktusjuice som säger välkomna hem. Det är ett otroligt ställe!!!! Det går inte riktigt att beskriva den gästfrihet de bjuder på här – grymt!! Vi inkvarterar oss, dricker afternoontea och hänger vid poolen en stund. Sedan går vi ner till vår bungalow och duschar utomhus med öknen som närmsta granne. En HELT absurd känsla att gå runt naken på altanen, duscha och schamponera håret. Sedan sitter vi på verandan på huvudbyggnaden med varsin drink och ser solen gå ner över öknen, i väntan på middagen sitter vi i varsin fatboy runt elden. Middagen är ett avsnitt för sig – den var grym!! Gemsfilé, smakade som oxfilé, alternativet var kyckling gordonblue med rödvinssås – såå gott, Julia sa att det var det bästa hon ätit någon gång. Tillbaka till bungalowen, då hade de varit inne och bäddat upp, rullat ner för myggnäten, tänt vid dörren och på altanen – bara en sådan sak. Sedan var det lite läskigt att somna, vi har inga riktiga väggar på huset, det är typ tyg, som i ett tält, men när vi väl somnade så sov vi gott.// Karin