Sist jag gjorde ett inlägg så var prinsessan halt...

Nu börjar hon bli mycket bättre, koppelpromenader och gå i stege 15 cm över marken har gjort susen! Vi har kunnat träna de lugna momenten och ibland är det faktiskt bra att bli begränsad  . För min del, så gör det att jag tar tag i detaljer som  jag blundat för, som 1. att faktiskt hålla vittringspinnen i samma grepp hela vägen in till sidan och 2. att sitta och  HÅLLA vittningspinne i munnen vid sidan, 3. kvickare förflyttning mellan stå och sitt i fjärrdirigeringen, 4. flera detaljer och uthållighet i fria följet. Sedan har vi förståss tränat på det som står högst upp på prio-listan: ingångar på plan!!

Jag har funderat en del på varför jag väljer att blunda för vissa detaljer och det jag kommit fram till är att jag styrs av samma inlärningsmekanismer som Qlura......   jag gör det jag blir förstärkt att göra - kortsiktigt. Det som skiljer oss från djuren är ju att vi kan tänka långsiktigt, men den mest värdefulla förstärkaren är den som kommer direkt på detaljen/beteendet...... Så jag fortsätter göra det som funkar för att slippa (slippa är ju också förstäkande    ) ta tag i de små bristerna som skulle kräva tankeverksamhet, energi och en del mindre bra träningspass innan detaljer blir som jag vill och då, långt senare, förstärkande.... Jag hamnar i tankefällor som "Det har ju gått ganska ok hittills", "NN´s detalj ser ju ungefär likadan ut och det har ju verkligen funkat", "Äsch, domaren ser inte det"...... 

Jag tror också att det är därför som det tar emot att träna helhet, för det är inte lika förstärkande (detaljerna blir sämre, långt till belöning, tankar om "massor att reparera", "var det inte bättre än så här i länk", mm mm) som att träna detaljer vilka är grymt belönande (snabbt, kortsiktigt, fräckt, tryck, tempo, precision, känsla av kompetens som hundtränare mm mm).

Någon som känner igen sig?

Om man vill utvecklas som hundtränare tror jag att det är superviktigt att ha en målplanering, planera sin träning och ha någon eller några att dela detta med, så att man kan stötta och peppa varandra när man hamnar i den kortsiktiga förstärkningsfällan.

Jag har turen att ha fantastiska träningskamrater och hade aldrig varit där vi är utan dem! TACK för att ni finns!!!!   Ingen nämnd ingen glömd!

Idag blev det inte tid till träning förrän det blev mörkt, så det blev träning i uterummet och där har vi inte fått ut någon el och därmed inga lampor, så det blev träning i skenet av stearinljus  funkade alldeles utmärkt!