Direktlänk till inlägg 24 oktober 2011

Blev biten

Av Karin Fischer Kristiansson - 24 oktober 2011 21:54

Idag har prinsessan fått åka med mig till Göteborg, ni som har Facebook har kanske redan hängt med.... vi passade på att träna alldeles bredvid E20 mellan Göteborg och Partille, vi körde ff på gångbanan, fjärr och plats på en gräsplätt några meter från vägen - ett väldigt väsen

Nästa stopp var Ale BK, helt öde, bara jag och Qlura. Detaljer och en och annan länk stod på schemat

Sista stoppet var när vi hämtade barnen på ridskolan, då lånade vi det lilla ridhuset för 4 minuter fritt följ.


När vi var i Ale, kampade vi våldsamt med en leksak och Qlura bestämde sig för att ta ett omtag - rätt över min hand (blå och svullen i skrivande stund) kunde inte hejda mig utan fick fram flera "nej" - ett av de första under 3 år på lydnadsplanen- ingen reaktion   utan prinsessan var jätte nöjd över att få leka själv med leksaken.  


Jag har funderat en del den senaste tiden, vad kommer det  sig att några håller i belöningsträning fullt ut, andra håller i en stund - för att sedan börja använda korrigeringar mer frekvent och det finns förståss de som inte alls tror på belöningsträning. Men mittengruppen intresserar mig mest.....


Min hypotes är att korrigeringar är suveräna quickfix - de funkar för stunden, vilket förstärker hundföraren i att den gör rätt - medaljens baksida, enligt mig, är att hunden tappar självförtroende, det händer något med relationen mellan mig och hunden och sist men inte minst undra vad hunden egentligen lärde sig av korrigeringen att ta med till fortsatt träning och tävling???......   

Belöningsträning/shaping - vad man nu väljer att kalla det - kan ju ta lite längre tid och kanske utmanar förarens tålamod och vad vet jag, då kanske det är lätt att börja ta till korrigeringar. Tex. arrangera situationer så att föraren får möjlighet att korrigera, istället för att arrangera situationer där föraren får möjlighet att belöna.....


Sedan är "belöningsträningen" absolut inte fri från korrigeringar i teoretisk mening, utenbliven belöning är ju en korrigering och att "fela" (hoppsan, oj oj, tokigt, mm) är ju också korrigeringar och det tycker jag är viktigt att man är medveten om, för oaktsamt användande kan också ge ovanstående konsekvenser, såklart.


Undra om det kanske är en fråga om vilket fokus jag har när jag tränar som gör skillnad ....... Vad tänker ni??


Fortsättning följer, har nog surrat lite, men det börjar bli sent   

 
ANNONS
 
Ingen bild

Marie o Unni

24 oktober 2011 23:07

Jag tänker också ofta på varför människor tränar på olika sätt och också ändrar på träningssätten under tid. Det där med att köra med positiv förstärkning i början för att sen gå över till sk. "kravfasen", där man korrigerar så fort hunden inte utför det föraren vill. Man anser, har jag fått förklarat för mej att, nu kan hunden momentet och då kan man också ställa krav på den att utföra det, sen att man är på ny plats, eller har andra störningar runt sej, har ingen betydelse.
Jag själv kan läsa, riktigt snabbt och bra dessutom, men sitter jag på centralstationen har jag svårt att koncentrera mej, det finns ju så mycket annat som man annars kan missa, att se på.
Sen tror jag att det handlar mycket om etiskt tänkande när man väljer träningssätt.
Jag vill ha en hund som vågar ta för sej och pröva sej fram, inte en som hela tiden försöker undvika obehag.
Jag ser fram mot fortsättningen om dina tankar när det gäller detta, själv måste jag krypa under täcket för att orka med tidig morgon och Mona Kjernholm-kurs, helt befriad från NEJ-ord,harklingar, hörru du du, och liknande. Träningssätt helt i min smak.

 
Matilda

Matilda

25 oktober 2011 05:52

Jag tycker nog det har lite att göra med tolkningen av "korrigering" men vad vet jag. Kan bara tala för mig själv och Zeke och ett exempel är vår platsliggning. Jag har testat allt, förväntan på mig extern belöningar varit positivitet personifierad och belönat hela tiden det blir rätt. Men på tävling så har det inte hjälpt för Zeke har bara "lattjat" runt då. Nu arrangerade jag en situation på träning (endast inför platsen) Där jag fick möjlighet att ta tillbaka han till ursprungsposition och sedan var det bra med det. HAn har legat kanon efter detta. I Zekes fall handlade det inte om att han inte visste vad han skulle göra utan det var inte tillräckligt viktigt. Jag skulle absolut inte göra så här i t.ex ett fritt följ. OCh som du själv skrev, vet inte om han blir mer/mindre påverkad när jag säger Oj då än här. Jag var ju dessutom VÄLDIGT tydlig med honom när det blev rätt och det blev ju jackpott belöning så klart. Ooops lång kommentar, men bara mina tankar...

http://www.aquaseeers.se

 
AnotherBlågg

AnotherBlågg

25 oktober 2011 10:38

Jag är inte så värst glad för korrigeringar, men kanske jag korrigerar ibland iaf?! Får nog fundera lite mer på hur jag eg gör, kan i skrivande stund inte utvärdera mig själv ;)
Hon är en pärla din Qlura, så en blå hand kan väl överlevas efter de prestationerna *skrattar*

http://www.worspredd.wordpress.com

 
Ingen bild

Sanna

29 oktober 2011 20:44

Tränar inte samma saker, inte på samma sätt, men tänker liknande.
För mej är hoppsan och nej samma sak. Det är en korrigering. Man kan säga nej i olika tonfall och man kan tänka tanken att nej är ett totalförbud och mycket strängare. Men för mej så ÄR det en korrigering.
Att enbart belöna, fungerar inte för mej, av det enkla skälet att jag har får med i hagen ;-)
De har inte valt att vara med och skall behandlas med varsamhet, respekt och mening. Precis som hunden.
Jag ser träning som vägledning.
Jag känner att om man inte talar om och visar vad man vill, tydligt, så kommer man aldrig få som man vill.
Även om man sätter ett beteende helt rätt från början, så kommer det att halka snett under resans gång. Är det inte bättre att korrigera det då, med en gång? I stället för att låta ett dåligt beteende få sätta sig?
Jag tror på snälla, men tydliga korrigeringar. Annars så går hunden där och inte förstår, och människan går omkring och känner sig frustrerad.
Så tänker jag. Men som sagt, jag pysslar inte riktigt med samma saker. Men jag är precis lika noggrann, lika resultatinriktad och har höga krav på både mej själv och på hunden. Jag försöker naturligtvis dölja att jag har krav på hunden, förutom i säkerhetsaspekter. Men det skymtar säkert fram ibland, trots att jag på alla sätt och vis försöker dölja det.

Jag tror att du gör på ditt sätt och kommer att vara nöjd med det:-)
Jag tror dessutom att Qluran kommer att vara jättenöjd hon också.
När det gäller ljud så är det svårt. Det ligger ofta hormoner inblandat. Det är bara att hålla på och försöka få "farliga" ljud att betyda något annat. *Slitgöra*

Kram!

Karin Fischer Kristiansson

29 oktober 2011 22:23

Jätte tack för långt och genomtänkt inlägg, Sanna!!

Jag tänker att i ditt fall så är det kanske utebliven belöning - dvs få fortsätta att valla - som kanske är den korrigering/bestaffning/tyglidggöraren som har störst effekt - vad vet jag.... Tänker också att få fortsätta valla är en så stark förstärkare, så den är svår att jämföra med en liten korvslant..... samtidigt som jag gissar att man kan planera sitt vallupplägg för så hög lyckandeprocent som möjligt och därmed förhindra slitningar i relation och i hundens självförtroende samt vinna hög möjlighet till inlärning och effektivitet.

Sedan tänker jag också att det är givet att man ibland, kanske speciellt i din gren, måste tillföra obehag (korrigera/bestraffa......) när det blir riktigt tokigt - när det blir ett felbeteende som kan skada, människa, hund, får mm....

Min poäng är att vi inte bara kan belöna, fast många tror att det är bara det man gör, utan att vi faktiskt använder oss av bestraffningar, men att vi måste vara medvetna om att vi gör det och vara medvetna om de risker det kan innebära - i förhållande till, som jag sagt innan, självförtroende, relation, inlärningsförmåga mm....

Detsamma till dig: du gör på ditt sätt och kommer att vara nöjd med det :-)

Kram tillbax!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Här var det inte uppdaterat på länge.....   Men....................... Vi vann rankingtävlingen i Kungsör idag!!!!!   12 rankingpoäng!!! Vi hade startnummer sist, kul upplägg där vi gick in på planen 4 gånger, först platsliggning, sedan 4 mom...

Av Karin Fischer Kristiansson - 12 februari 2013 14:05

Hon var tänkt som framförallt hovdam och sparringpartner till prinsessan - hon blev det - men hon blev så mycket mer!!! Hon tillför en massa glädje till hela familjen, hon är alltid full av energi, tar livet med en klackspark, är med på alla upptå...

Av Karin Fischer Kristiansson - 11 februari 2013 20:02

Lov skulle nog inte Qlura säga, kanske mer sport som i träning som i jätte roligt :-) Backträning / intervaller på morgonen, detaljer på lunchen, länkar på eftermiddagen och vittring i hotellkorridoren innan läggning. Det Prinsessan inte tycker...

Av Karin Fischer Kristiansson - 2 februari 2013 13:43

Idag var vi två tappra som dök upp för tävlingsträning. Gruppmomenten funkade ok, note to my self - tass förflyttning i sitt i grupp. Planen var att länka ihop hela elitprogrammet i traditionell ordning med kommendering, för att se hur det håll...

Av Karin Fischer Kristiansson - 28 januari 2013 20:14

Kan bli låångt detta...... Det absolut roligaste och mest inspirerande landslagsläger jag varit på      Fredagskvällen började med tankar från mentalcoachen P-O om hur man kan analysera vad man gör som påverkar tävlingssituationen och åtgärder ...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se