Bild när gräset fortfarande var grönt.......

Igår tränade vi med störning som jag aldrig hoppas eller tror dyker upp på tävling - men träna svårt ska man, har jag hört.....

Qlura gick fritt följ med en uppskruvad dotter som sjöng och dansade hysteriskt alldeles bredvid henne (vi pratar max 10 cm), framför henne och förståss även bakom henne. Sedan bytte dottern störning, hon var sugen på att skotta gräsmattan, så hon körde den stora snösläden bakom Qlura i fritt följ och dumrutan, förutom att köra runt den, så hoppade den och väsnades så mycket som en snösläde kan. Som om det inte räckte, så kallade hon på Qlura allt som oftast, med den allra gulligaste rösten. Under platsen körde hon en indiandans med mycket stamp i backen och lite längre pauser   

Det bästa av allt är att dottern tycker att det är roligt att störningsträna, så hon följer med sin mamma ut i trädgården kl. 19.15 i -5 gradig kyla, bara för att hon tycker det är kul..... Fantastiskt vad förspänt jag har det!  

Qlura, ja, hon fixade det utan problem, faktiskt. Hon anstränger sig ännu mer när hon blir störd, för det mesta. Då känns det att man nog troligtvis har tränat på "rätt" (vad det nu är) sätt, när man når önskade resultat.